En artikel skriven av veterinär Anna Pamuk till JaktJournalen mars 2017

Vårkänslorna är i luften och kanske är det äntligen tid att förverkliga dina planer på en egen valpkull. Mycket arbete, tid och pengar ligger bakom en seriös uppfödning med målbilden av en sund och duktig jakthund. Den här artikeln kommer att handla om vägen dit. Vad ska du som uppfödare tänka på vid val av avelshund? När är bästa tid för parning? Hur förbereder du tiken för valpning? Hur agerar du när det är dags för valpning?

Att välja bra avelshundar kräver stor eftertanke. Bara för att de tilltänkta hundarna är duktiga jakthundar innebär det inte att de är bra avelsmaterial. Parningen ska vara en kombination som ger goda förutsättningar för sunda, friska, hållbara och presterande avkommor.

Parning

Tikar kan löpa olika ofta och länge. Normalt pågår löpet i tre veckor med lämplig parningstid i slutet av vecka två. Inför parningen är det viktigt att veta hur just din tiks löp ser ut och att hon faktiskt är fertil. Det är också viktigt att känna till den tilltänkta hanens fertilitet för att skapa förutsättningar för en lyckad parning.

Tikens löp består av ett förlöp, höglöp och efterlöp. Löpet startar med en blodflytning som under tikens mottagliga tid, höglöpet, blir mer genomskinlig. Nu ökar hormonet progesteron och tiken är snart redo för parning.

Hane och tik kan vara långt ifrån varandra geografiskt och tikens löp vara svårt att bedöma. Då ger ett vaginalutstryk hos veterinären mer information. Ett cellprov från tikens vagina tas. Eftersom cellernas utseende påverkas av progesteron kan löpet följas för att fastställa lämplig parningsdag. Med fördel kan ett utstryk kombineras med ett progesteron blodprov för att med ett hormonvärde veta exakt när ägglossning sker. Eftersom äggen sedan behöver mogna sker parning lämpligast några dagar efter ägglossning.

Parningen ska ske under lugna och trygga förhållanden. Även om parning flera dagar i följd ofta rekommenderas kan en parning också räcka för att resultera i dräktighet.

Dräktighet

Sedan är det bara att vänta. Normal dräktighetstid för tik är 63 dagar +/- 5 dagar räknat från den första parningsdagen. Det finns många knep för att se om tiken faktiskt är dräktig, men de enda säkra sätten att fastställa dräktighet är med ultraljud/röntgen undersökning. Ultraljud görs säkrast från dag 28 under dräktigheten. Vi ser med ultraljud bara in genom ett fönster – det går att se fostrens rörelser och uppskatta kullens storlek. För en bättre helhetsbild och för att räkna antal foster är istället röntgen från dag 45 att föredra.

Det är nu dags att göra i ordning en trygg valpningsplats för tiken. Förbered dig själv genom att läsa på om valpning. Gör en utfodringsplan för tik och valpar för att ge valparna alla goda förutsättningar och tiken den extra energi hon behöver framförallt under digivningen. När valparna är två/tre veckor är tikens energibehov fyra gånger högre än normalt – motsvarande ett energibehov under riktigt hårt jaktarbete.

Nu är det snart dags för valpning och kom ihåg – de flesta valpningar är helt okomplicerade. Den viktigaste uppgiften du har som tikägare är att vara förberedd på om något faktiskt skulle bli komplicerat. Genom att i tid upptäcka att något inte står rätt till och att våga agera kan du rädda livet på både tik och valpar.

Dagarna före valpningen pendlar ofta temperaturen någon grad för att dygnet före valpningen sjunka ner mot 35 °C. Temperaturen ligger normalt lågt i några timmar innan den strax innan valpning återgår till den normala. Förstagångsvalpare kan ha en låg temperatur i över ett dygn innan den normaliseras. Om tiken går över förväntad tid, om temperaturen normaliseras utan att värkarbetet kommer igång eller om tiken upplevs allmänpåverkad ska din veterinär alltid rådfrågas.

Valpning

Precis innan valpningen ser man ofta att tiken skakar, hässjar, vill bädda och är orolig. Ofta ses en klar slemflytning från vulva. Det är inte ovanligt att tiken har svagare förvärkar. När krystvärkarna kommer tar tiken i med hela magmuskulaturen, först mer oregelbundet och sedan mer regelbundet. När den första valpen når bäckenhålan ”går vattnet” det vill säga vätskan från den yttre fosterhinnan. Snart ser du att det buktar ut något från vulvan – valpen har nu passerat bäckenet och det är dags att vara beredd att hjälpa till!

Under värkarbetet bör du snarast kontakta veterinär om

• Tiken har svaga oregelbundna värkar i mer än tre timmar utan att det kommer någon valp
  • Tiken har starka värkar i mer än 30 minuter utan att det kommer någon valp
  • Det tar mer än tre timmar mellan valparna
  • Ingen valp kommer inom sex timmar efter det att vattnet har gått
  • Förlossningen har pågått mer än 12 timmar
  • Du ser grönsvarta flytningar utan att det kommer någon valp inom två timmar

När det föds flera valpar varierar tiden mellan valparna från minuter till timmar. Var beredd att med rena, steriltvättade och gärna handskförsedda händer föra in ett pekfinger i vulva för att bedöma om värkarbetet fortgår som det ska och att ingen valp sitter fast.

Valparna föds i den inre fosterhinnan. Ungefär 60 % kommer framlänges och 40 % kommer baklänges. Om valpen kommer i felläge måste du som djurägare vara beredd att hjälpa till. Med rena, steriltvättade händer (använd gärna såpa som glidmedel) kan du försiktigt hjälpa tiken att förlösa valpen. Följ tikens krystvärkar, ta ett försiktigt men bestämt tag bakom valpens skalle eller framför dess bäcken och dra försiktigt utåt och nedåt. Om du känner dig osäker, om valpen upplevs stor eller ligger i komplicerat felläge ska veterinär alltid och omedelbart kontaktas.

När valpen har förlösts visar tiken normalt ett stort intresse för valpen. Hon biter hål på fosterhinnan och biter av navelsträngen. Du kan behöva hjälpa till. Valpens andning stimuleras av tikens slickande och/eller genom att du gnuggar valpen med en ren handduk. Med varje valp kommer en moderkaka ofta direkt efter valpen, men ibland kan det dröja upp till ett dygn efter valpningen. Försök alltid att hålla koll på hur många moderkakor som har kommit ut för att undvika så kallad kvarbliven efterbörd. Låt inte tiken äta upp mer än några moderkakor – det är inte ovanligt att tiken drabbas av diarré om hon äter upp alla.

Det är viktigt att se till att alla valpar kommer igång att dia – reflexen brukar vara stark hos en nyfödd valp. Skulle en valp inte direkt vilja dia – stimulera juvret och hjälp valpen till spenen. Undersök valparna försiktigt en efter en. Skulle någon valp avvika i sitt beteende, inte vilja dia eller uppvisa någon synlig defekt – rådfråga alltid din veterinär.

Under valpningen bör du som djurägare finnas där som ett stöd och se till att tiken får något att äta och dricka och rasta av sig mellan valparnas födsel. Det är en fin balansgång mellan att vara ett stöd och att inte störa tiken.

Valptiden

Det är sedan en skör men underbar tid som följer. Det är viktigt att tiken i lugn och ro får rå om sina valpar. Även om det är livat under digivning är en tyst valplåda den första tiden ett bra tecken på att valparna mår bra. Väg regelbundet valparna för att se att alla går upp i vikt som de ska.

Håll ett vakande öga på tikens allmäntillstånd de första dygnen efter valpningen. Högre temperatur är normalt några dygn efter valpningen, men kan om den inte sjunker tyda på kvarbliven efterbörd eller juverinflammation. De flesta tikar uppvisar blodiga flytningar i några veckor efter valpningen – så länge de inte är illaluktande är dessa helt normala.

Valparna diar normalt tiken de första tre veckorna för att sedan mer och mer övergå till valpfoder. Välj valpfoder med omsorg – det är den viktigaste utfodringen i hundens liv. Fodret ska hålla en hög kvalitet, energinivå och smältbarhet. Tänk även på tikens höga energibehov under digivningstiden.

När valparna är tre veckor avmaskas de mot spolmask för första gången. Maskarna ligger vilande i tikens muskulatur och aktiveras när hon börjar ge valparna di varpå de överförs till dem. Avmaskningen upprepas varannan vecka fram till leverans.

När så åtta veckor har gått är det med glädje och sorg valparna flyttar till sina nya hem. Att vara uppfödare är ett riktigt ”hästjobb” men värt mödan när valparna förhoppningsvis utvecklas till sunda, friska och högpresterande jakthundar.

Valpning är termen som används om valpars födsel. Samma term används om  rävar, vargar

och andra hundarter. Eftersom tamhundarna uppvisar sådana stora skillnader både i

storlek byggnad, är det helt klart att tikarnas valpning kan varierar betydligt,

och skilja sig från det man kallar normala valpningar och ändå vara normala

för just deras ras. Det finns ( 1981 ) 240 raser som är officiellt erkända av

Svenska kennelklubben, och varierar i storlek alltifrån små dvärghundar som chihuahuan,

som anses vara världens minsta hundras som ofta bara får en valp eller två, till

motsatt ytterlighet, grand danois, som är en av världens största hundraser och kan få 

14 valpar och mer. Den största valpkull som rapporterats inom någon ras där

samtliga överlevde och blev friska hundar, var en kull på tjugotre valpar. Därför är det

självklart att den tid som det tar för en tik att föda en kull valpar varierar avsevärt,

från ras till ras och inom en och samma ras. Oavsett ras och om tiken tidigare har haft

lätta valpningar, ska hon aldrig få lov att valpa utan tillsyn. Tikar som lever som

familjemedlemmar vill som regel ha ägaren i närheten vid sådana tillfällen, och de

utför ett bättre arbete om de får uppmuntran och medkänsla.

 Förberedelser för valpningen

 Först måste man bestämma sig för var tiken ska valpa. Under de två första levnadsveckorna

bör valparna ha en temperatur på 24 grader i sin omgivning. En bra valpningslåda med

tjocka lager tidningspapper i botten, och till att börja med kan tiken få en filt att sova på.

När valpningen är förestående kommer hon säkert att bädda som en galning och riva sönder tidningarna och kanske även filten. Filten kan man förstås plocka bort när det blir så dags.

Tidningspapper är utmärkt för tiken att valpa på, det är varmt och suger effektivt

upp all vätska. De nersmutsade tidningarna byts efter hand ut mot rena. Tiken bör

få sova i sin nya låda i åtminstone tio dagar innan hon ska valpa. Alla förberedelser

för valpningen ska göras i god tid.

 Valpningsbrickan

 Gör i ordning en bricka med all nödvändig utrustning för valpningen. Där ska finnas

en rulle mjukt hushållspapper att torka valparna torra med, och en klocka för att kunna

notera tiden för valpningen och tiden mellan valparna. Ha gärna ett anteckningsblock

till hands och skriv upp alla detaljer kring valpningen, det är bra att läsa för kommande

förlossningar, och fäst en lapp med telefonnumret till veterinären på väggen vid

telefonen så att den inte förkommer. En hushållsvåg bör stå redo, så att man kan väga

valparna direkt efter födseln. Som regel valpar tikarna mellan sextionde och sextiotredje

dagen. Ofta föds stora kullar lite tidigare, och små kullar något senare. Bland de riktigt

små raserna valpar tikarna ofta tre dagar tidigare än genomsnittet. Tikens 

normaltemperatur är 38-38,5 grader. Dygnet innan tiken ska valpa brukar temperaturen

sjunka till nära eller under 37 grader. Om temperaturen håller sig konstant, ska tiken

troligtvis inte valpa inom det närmaste dygnet. Några dagar före valpningen vill tiken

troligtvis inte längre gå på promenader. Men det är inte direkt ovanligt att en tik varit

ute och gått, kommit hem, hoppat upp i sin valplåda och fött den första valpen utan

några egentliga värkar.

 De första tecknen

 De första tecknen på att valpningen är omedelbart förestående varierar från tik till tik,

och kan också skifta beroende om det är en och samma tiks första kull eller ej.

Om det är första valpningen kan tiken ofta vara lite ängslig och orolig, eftersom hon

inte riktigt förstå vad som håller på att hända med henne. Många tikar blir mycket

upphetsade och rastlösa när de ska ha sin första kull, och de kan rusa runt i huset och

se helt förvirrade ut eller vandra runt, runt i sin rastgård. Ofta gnäller och piper de,

och börja då riva gräva i hörnen, eller river de sönder sina filtar, och visa tydliga tecken

på att de mår långt ifrån bra. Vissa tikar matvägrar upp till två dygn före valpningen.

Men tikarna kan lika väl bete sig på precis motsatt sätt, och sätta igång och valpa utan

några tecken på att de skulle vara förestående. De kan föda sin kull snabbt och utan hjälp.

Om det är tikens första kull har hon som regel ingen mjölk förrän själva värkarbetet

startar, medan en tik som haft kullar tidigare ofta får mjölk både fyra och fem dagar

före valpningen. Vid förestående förlossning mjuknar också bäckenligamenten, särskilt

vid svansrot och sittben. Under tiden före valpningen blir tiken mer kärleksfull

gentemot sina ägare. Några timmar innan värkarbetet sätter igång ligger tiken ofta i

en mycket typisk ställning, som hundar annars sällan använder. Hon ligger då på magen,

med frambenen helt framåtsträckta och huvudet platt ner mellan frambenen, och har

ett alldeles särskilt, sorgset uttryck i ögonen. Hela tiden tittar hon bedjande på sin ägare

och ser djupt orolig ut.

 Värkarbetets början

 Några timmar före värkarbetet sätter igång blir slidan mjukare och mer framträdande

och utsöndra en tjockflytande, klibbig vätska, som man inte alltid observera, särskilt

inte hos de mindre raserna. Samtidigt sjunker temperaturen till ca 37,2 grader.

Man vet inte exakt vad det är som sätter igång värkarbetet, bara att det beror på en

samverkan mellan flera hormoner. En del ökar, andra minskar i mängd och aktivitet.

Slutet på dräktigheten innebär t ex att progesteronmängden går ner, vilket inträffar

cirka ett dygn före förlossningen. Första fasen av valpningen är en orolig och besvärlig

period då tiken ofta skakar och har frossa, och den kan sträcka sig från någon timme till

ett dygn. Under denna tid kommer tiken att riva och bädda i sin låda. Själva värkarbetet

kan delas upp i tre klart avgränsade stadier. Första stadiet är öppningsskedet då

förlossningsvägarna vidgar sig. Andra stadiet är utstötandet av valpen, då man kan se

och känna sammandragningarna i livmodern. Detta stadium kan vara upp till två timmar

under en normal valpning. Tredje stadiet är när tiken stöter ut efterbörden.

Det sker som regel fem till femton minuter efter valpens födelse. Ibland kommer

den ut med nästa valp. Tikens obehag i förlossningens första skede orsakas av tryck

inne i buken. De tidiga värkarna är besvärliga och ansträngande och få tiken allt rastlösare.

Hon tittar oroligt på sin bakdel och snurra runt, runt och lägger sig sedan ner, men s

om regel dröjer det inte länge innan hon är på benen igen. Tiken visar alla tecken på

att ha det besvärligt. I detta skede kan vissa tikar till och med ha uppkastningar, och

de allra flesta matvägrar. Så länge värkarna inte blivit kraftiga, regelbundna och synliga,

kan de inte orsaka tiken eller valparna någon skada. När värkarna tilltar och andra stadiet

börjar, vill tiken som regel ligga ner med bakdelen hårt pressad mot lådväggen när hon

spänner sig. Flertalet tikar valpar liggande på högra sidan, men vissa tikar föredrar att stå

upp, och en del gör dat ena och än det andra. Steg för steg trycks vattenblåsan med

valpen genom livmoderhalsens kant och in i slidan. Till en börja trycker livmoderhalsen

på vattenblåsan, och det tvingar vattenblåsan in i passagen. Så småningom blir passagen

mjukare och allt mer uttänjd, tills slutligen livmodern, cervix och slidan bildar en enda

vid passage. Under andra stadiet kan man både känna bukens sammandragningar, om man

lägger en hand på tikens buk, och se dem, eftersom livmodern spänns vid varje

sammandragning Mellan sammandragningarna slappnar tiken av och flåsar eller andas tungt.

Hon har ett frånvarande uttryck i ögonen. Hon kan till och med skrika till under en värk.

Flåsnigarna är oftast första märkbara tecknet på att tiken har påbörjat värkarbetet.

Bit för bit pressas långsamt vattenblåsan med valpen i ( som regel kommer huvudet först,

följt av frambenen ) av sammandragningarna bäckenet. Valpen trycks vid varje stark

sammandragning med kraft mot vulvan. Den valp som ligger längst bak i livmodern

kommer först ut, och tyvärr är det oftast den största i hela kullen och den som är den

besvärligast att få ut. Som regel brister vattenblåsan mitt i en värk under detta stadium.

Ibland kan den visa sig och försvinna in i  tiken igen flera gånger, innan den antingen

brister av trycket inifrån eller av att tiken slickar på den, i allmänhet genom en

kombination av båda. Nybörjare tar ofta miste och förväxlar vattenblåsan med en valp och

har sönder blåsan. Det ska man låta bli. Det är lätt att avgöra om det är en valp som

kommer, genom att känna med handen strax ovanför vulvan. Om det är vattenblåsan

känns det mjukt, om det är en valp känns det hårt och fast och är troligen valpens huvud.

När den yttre blåsan har brustit låter naturen tiken ta en vilopaus för att samla krafter

inför den avslutande ansträngningen med krystvärkar. De är mycket intensiva och

påfrestande. Trycket och kraften från alla dessa samandragningar, som nu även inkludera

de ofrivilliga sammandragningar i livmodern, vilka är de viktigaste, kombinerade med de

viljestyrda sammandragningarna av bukmusklerna och diafragman, samverkar och trycker

på dessa passiva valparna tills slutningen en av dem kommer ut. Valpen kan antingen

komma helt och hållet innersluten i den inre blåsan, men denna kan också ha brustit

under förlossningen. Valpen sitter fast vid navelsträngen och denna sitter i sin andra ände

fast vid moderkakan, som vid det här laget antingen redan har lossnat eller är på väg att

lossna från livmoderväggen. Moderkakan kommer antingen tillsammans med valpen eller

strax efter. Tiken villar några sekunder efter ansträngningen och sätter sedan igång med

att slita sönder fosterhinnorna och navelsträngen med tänderna. Hon slickar och stimulera

valpen, som snabbt ska leta sig fram till en spene, och under normala förhållanden genast

börja suga. Om tiken har haft ett långdraget och ansträngande värkarbete kan hon ibland

vara så utpumpad – och ibland även psykiskt i obalans – att hon inte gör några ansträngningar

för att få bort fosterhinnorna från valpen eller biter av navelsträngen.

Då ska man uppmuntra tiken att vila sig, men det är livsviktigt för valpen att den som

assistera snabbt får bort fosterhinnorna från dess mun så att den får luft och kan andas. Görs inte detta

omedelbart kvävs valpen.

 Sammanfattning av en normal valpning

1.     Temperaturen sjunker 24-48 timmar före valpningen.

2.     Tiken ligger utsträckt med huvudet mellan frambenen.

3.     Hon blir allt rastlösare, ett säkert tecken på att förlossningsarbetet satt igång.

4.     Hon tittar på bakdelen och slickar den.

5.     Hon vägar äta, dock inte alltid.

6.     Någon gång är hon illamående.

7.     Vulvan är svullen och mjuk och har klara slemmiga flytningar.

8.     Hon börja trycka sig mot väggen i valplådan och spänna sig under värkarbetets

        andra stadium.

9.     Tag tiden från och med nu.

10.     Ofta börjar hon riva i lådan mellan värkar och flämtningar.

11.     Återkommande regelbundna eller oregelbundna.

12.     Vattenblåsan blir synlig. Ta inte fel och tro att det är en valp.

13.       Som regel går blåsan sönder av sig själv eller slits sönder av tiken.

14.       Strax efter syns första valpen. Nosen först, frambenen sträckta framåt och

           uppdragna under hakan.

15.       Valpen är född. Ta isär hinnan vid nosen.

16.       Drag ur moderkakan, efterbörden.

17.       Pressa blodet ur navelsträngen och ta sedan av den genom att nypa ihop och slita av.

18.       Torka valpen torr, lägg den vid en spene och se till att den suger.

19.       Tiken äter förmodligen upp efterbörden.

20.       Väg valpen.

21.       Gör rent i lådan och byt ut de söliga tidnigarna mot rena.

22.       Ge tiken lite sval mjölk med druvsocker i.

23.       Låt tiken vila efter varje valp.

24.       Ta ut tiken så hon får rasta av sig, om valpningen drar ut på tiden.

25.        Var noga med att räkna alla efterbördar, håll reda på att även den sista kommit.

             Kontrollera att det inte finns någon valp kvar i tiken. Vid tvekan kontakta veterinär.

26.       Varningstecken: Starka värkar utan resultat under två timmar, uppehåll i värkarbetet under

            flera timmar, om tiken kollapsar el får krampryckningar. Om det ovanliga händer att

           tiken åter börja få värkar efter en lång paus, är de som regel inte starka nog för

           att få fram  mer än en valp, om ens det.

27.       Om valparna dröjer, ta temperaturen på tiken varje dag.

28.       Valparna klarar sig några timmar efter det att yttre vattenblåsan har brustit om

           inte moderkakan har lossnat från livmoderväggen och om navelsträngen är hel.

29.       Hindra tiken från att slicka den inre, rödaktiga blåsan, innan valpen är född. Om

           den brister är valpen i fara.

30.       Ha om mjöligt en 10 ml spruta och kanyl och ampuller med kalciumglukonatlösning

            till hands. En injektion vid   första tecken på eklampsi ger dramatiska resultat.

31.       Titta efter tecken på diarré hos valparna.

32.       Om de är sjuka, utfodra dem med getmjölk

​

Anne-Marie Hammarlunds Dietsoppa

Under och några dagar efter valpningen mår tiken bra av att få en dietsoppa:

• 3-4 dl vatten
• 1 buljongtärning
• 1 rågad matsked druvsocker
• majsmjöl (Maizena)
• 1/2 struken tesked citronsyra
• 1 äggula

Koka upp vattnet och red med så mycket majsmjöl att det blir tjock kräm. Tillsätt buljongtärningen, citronsyran och druvsockret. Späd med kallt vatten till tjock soppa. Låt svalna. Tillsätt äggulan.

Ann-Marie Hammarlund