ANALSÄCKSINFLAMMATION

 
Själv måste jag skriva att min Grand danois hade Analsäcksinf några tillfällen när mina tikar höglöpte hemma-jag tror det har samband med att prostatan blir förstorad och att det kan påverka Analsäckarna-Det är min teori-men kanske inte veterinären

Analsäcksinflammation

Säkert är det många djurägare som inte hört talas om att deras hund eller katt har analsäckar. Men det har de. Som namnet antyder sitter de nära analöppningen.

Text: Olle Görman, Veterinärhuset i Värnamo AB (Läs mer på hemsida här)
 

Analsäckar, vad är det?
Säkert är det många djurägare som inte hört talas om att deras hund eller katt har analsäckar. Men det har de. Som namnet antyder sitter de nära analöppningen. Där avger de en kraftigt illaluktande vätska när djuret blir skrämt. Även vid andra tillfällen kan hunden eller katten tömma ut innehåll från sina analsäckar, som t.ex. när de bajsar. En liten dusch med dofter som liksom ger en personlig prägel på högen. Ett visitkort kan man säga.

Skrämmer fiender
Den viktigaste funktionen är förmodligen ändå den att skrämma fiender. En teknik som skunken har förfinat. Jag vet inte om skunkens doftämnen påminner om de som hunden och katten avger men illa luktar det. Något åt rutten fisk kan man väl säga. Riktigt äckligt, även om man är människa.

Gulaktig illaluktande vätska
När de här körtlarna fungerar normalt så producerar de en lättflytande gulaktig vätska. Vätskan har lätt att komma ut genom de små öppningar som finns på ömse sidor om analöppningen. Tänk dig analöppningen som en klocka. Då sitter öppningarna klockan 3 och klockan 9, en på varje sida. Behållarna eller säckarna, som varierar i storlek beroende på hur fyllda de är, sitter lite vid sidan om och nedanför mynningarna. En del hundar har små analsäckar och en del har ganska stora. Om analsäckarna blir ordentligt fyllda så känns det obehagligt och till och med smärtsamt för djuret.

Obehagligt fyllda
Uppenbarligen så töms inte alla analsäckar som de skall. Vi ser ofta, men inte alltid, en avvikande konsistens på innehållet när hunden har problem. Analsäckssekretet är då krämigt eller till och med torrt, istället för lättflytande som det normalt är. När hunden upplever obehag av sina analsäckar så försöker den komma åt problemet.

Kasa på rumpan
Om man är hund och det irriterar där bak så kan man hitta på att ”kasa på rumpan”. Genom att sitta på en lagom rivig matta, dra sig fram med frambenen och sträcka ut bakbenen framåt, så uppnår man en viss lindring. Genom att göra så här lyckas några också tömma ut en del innehåll från analsäckarna, vilket husse eller matte enkelt konstaterar med sitt luktsinne. Vanligt är också att hunden slickar sig intensivt där bak när den har problem.

Är irritationen stor och ihållande kan en del hundar börja tugga sig eller slicka intensivt på huden i angränsande områden. Får vi in en hund på kliniken som tuggat upp sår vid svansroten eller på höfterna så kontrollerar vi analsäckarna. Det är en vanlig orsak till ett sådant beteende. Inflammerade analsäckar Steget värre än fyllda analsäckar är inflammerade analsäckar. Det gör säkert väldigt ont. Till skillnad från de fyllda analsäckarna är detta ett problem som kommer akut. Plötsligt får hunden en öm och svullen analsäck. Innehållet i analsäcken är ofta blodigt och det är smärtsamt för hunden när vi tömmer ut innehållet genom att klämma på analsäcken. I det läget räcker det inte att tömma den inflammerade analsäcken. Man vill få den riktigt ren och spolar därför ur analsäcken med ett desinfektionsmedel. Ibland gör man det upprepade gånger. Veterinären ordinerar dessutom antibiotika som hunden skall äta under en kortare eller längre period. Genom att kontrollera att svullnad och ömhet försvunnit samt att innehållet normaliserats eller slutat vara blodigt eller varigt, kan veterinären bestämma när antibiotikakuren kan avslutas. Ibland kan infektionen vara svår att komma åt och behandlingen måste då pågå under flera veckor med upprepade urspolningar under tiden.

Analsäcksböld
Den värsta formen av analsäcksinflammationer leder till att hela området runt analsäcken blir inflammerat och så småningom öppnar sig som en böld. Hunden har då väldigt ont och måste som regel drogas för att det skall vara möjligt, och rimligt med tanke på smärtan, att behandla genom spolning. Inte sällan kommer ägaren med hunden till oss innan bölden har öppnat sig. För att påskynda läkningsprocessen skär vi då ofta hål på bölden och släpper ut blodblandat var. Även här är det antibiotika och urspolning av analsäcken som är behandlingen. När hunden har sådan smärta och inflammation så ordinerar veterinären vanligen även ett antiinflammatoriskt medel som hunden får under den värsta tiden, ca en vecka till tio dagar. Och även i detta fallet är det viktigt att följa upp med en kontroll så att man vet att inflammationen och infektionen lagt sig innan man avslutar behandlingen.

Även katter
Då och då, men mera sällan, drabbas även katter av analsäcksinflammationer. Katter kan då slicka sig såriga på, och i området omedelbart runt, analöppningen. Inte sällan behöver man använda en krage för att förhindra att hunden eller katten förvärrar problemet.

Operation
En del hundar får upprepade analsäcksinflammationer med ofta återkommande problem. Det kan då vara en lösning att operera bort analsäckarna. Operationen är, på de flesta hundar, inte särskilt komplicerad även om den kräver stor noggrannhet. Har hunden däremot flera gånger fått fistlar eller bölder vid analsäckarna så kan det vara besvärligt att få bort all körtelvävnad vid operationen. Om det finns körtelvävnad kvar som producerar analsäckssekret men inte har någon utförsgång så blir det naturligtvis nya och värre problem. Fistlar och inflammationer kan då komma tillbaka i området. Detta är dock inte vanligt och som regel lyckas man få bort all analsäcksvävnad vid operationen.

Tömning
Det går inte att förebygga inflammationer i analsäckarna. Däremot kan man regelbundet tömma analsäckarna på hundar som inte lyckas tömma dem själva. På så vis får de inte besvär av att de spänner och irriterar. Hundar som inte har några bekymmer med sina analsäckar behöver man inte hålla på att tömma. Håll koll Kasar din hund på rumpan eller tuggar eller slickar sig där bak så är det möjligt att den har problem av sina analsäckar. Om det håller i sig och inte bara sker någon enstaka gång så kan det vara lämpligt att låta en veterinär kolla analsäckarna. Människor har inga analsäckar och det skall vi vara glada för. Men hundar har å andra sidan inte hemorrojder.

Ursprungligen publicerad 2004-02-0

 

HUND KISSAR DÅLIGT/URINSTEN FYLLD BLÅSA

Artikel publicerad 2009-07-17 10:42

Urinsten på hundar

Hundar och katter kan drabbas av att stenar bildas i urinblåsan. Det låter kanske märkligt men under vissa speciella förhållanden bildas det kristaller i urinen. I urinblåsan byggs dessa kristaller ofta, åtminstone på hundar, ihop till större eller mindre stenar. Det är alltså inte njurstenar i vi talar om på hundar och katter.

Text: Olle Görman, Veterinärhuset i Värnamo AB (Läs mer på hemsida här)
 

Blod i urinen
Att ha stenar i blåsan ställer till problem. Urinblåsans vägg blir irriterad och det är vanligt att hunden får cystiter (blåskatarrer) och inte sälla kroniska bakterieinfektioner. Hunden känner sig ofta kissnödig och kan ha svårt att hålla sig. Blod i urinen är ett vanligt tecken.

Svårt att kissa
Hanhundar drabbas inte sällan av svårigheter att kissa. Det kan till och med bli så illa att det inte går att kissa alls. Urinstopp är mycket allvarligt och måste åtgärdas snabbt för att hunden skall klara sig. Ett stopp som varat i ett dygn kan vara tillräckligt för att hunden inte skall gå att rädda. Enstaka tikar kan drabbas av urinstopp men det är inte alls lika vanligt som hos hanhundar med urinsten. Det beror på att hanar har ett längre och trängre urinrör än tikar. Hos hanarna passerar urinröret dessutom några trånga ställen. Visste du att hanhundar har ett ben i penis? Det låter som en god historia men det är faktiskt så. På en medelstor hund är benet ca en dm långt. Benet är nästan som ett rör men är öppet längst hela underkanten. Urinröret går igenom penisbenet vilket gör att det gärna fastnar stenar precis innan benet börjar.

Urinstopp
Hundar som drabbas av urinsten kan visa upp ett utdraget förlopp. Det är inte ovanligt att ägaren under flera veckor noterat att strålen när han kissar, inte är lika bra som tidigare. Det tar lång tid att kissa och hanhunden står och lyfter på benet länge, mycket längre än normalt. En sten kan ha lagt sig i vägen men inte täppt till fullständigt. Som regel kommer det så småningom fler stenar ut ur urinblåsan och hamnar i urinröret där de ytterligare försämrar möjligheterna för hunden att kissa. Till slut blir det stopp.

Bråttom
På djurkliniken eller djursjukhuset blir det bråttom om hunden eller katten kommer in med ett urinstopp. Man försöker som regel att snabbt häva stoppet genom att spola stenar som fastnat i urinröret, tillbaka upp i urinblåsan. Hundar är ofta besvärligare att spola bort stenar på, än katter. Dels sitter stenarna längre in i urinröret och dels är de större. De kan också ha suttit där ett bra tag och av den anledningen vara svårare att flytta på. Inte så sällan får man då operera och göra en fistel, dvs göra en ny öppning på urinröret innan det ställe där stoppet sitter. Den öppningen blir som regel hundens nya ställe att kissa genom för resten av livet.

Lösa upp stenarna
När det akuta stoppet är löst så gäller det att få bort stenarna i urinblåsan. En del stenar, sk. struvitstenar, går ofta att lösa upp, precis som på katt, genom att ge specialkost. Struvitstenarna är den vanligaste typen av urinstenar på både hund och katt. Hundarnas stenar kan vara ganska stora. Ibland flera cm i diameter. Ju större stenar desto längre tid tar det att lösa upp dem. Stenarna kan innehålla en större eller mindre andel kalkföreningar. Om det finns mycket kalk i stenarna går de inte att lösa upp.

Röntgen
Stenarna syns för det mesta tydligt på röntgenbilder. För att konstatera att hunden har urinsten röntgas urinblåsan och urinröret. När man sedan skall se om stenarna löses upp röntgas blåsan om med lämpliga intervall och bilderna jämförs. Har inget hänt på en månad brukar vi rekommendera operation istället. Om hunden är mycket besvärad av sina stenar eller om stenarna misstänks vara av en typ som inte går att lösa upp är också operation lämpligt. Om ett urinstopp har inträffat och man tvingas operera på grund av detta så tar man som regel även bort stenarna i urinblåsan.

Alla stenar går inte att lösa upp
Vi har nämnt att det finns olika typer av stenar men huvudsakligen behandlat sk. struvitstenar. De som vi inte talat så mycket om är ovanliga och några typer beror på fel i ämnesomsättningen hos hunden. Det finns emellertid en typ av stenar som inte är så värst ovanlig och som inte går att lösa upp. Det är sk. kalciumoxalatstenarna som har en vass och otrevlig form. Även små kalciumoxalatstenar ställer gärna till stora besvär för hunden.

Sammanfattning
Urinstenar förekommer både på hundar och katter. Kristaller bildas i urinen hos vissa individer och byggs ihop till stenar. Det är bråttom om hunden inte kan kissa. Urinstopp är mycket vanligare på hanar än på tikar. Hunden klarar inte av att inte kunna kissa mer än ca 1/2-1 dygn. Går det längre tid minskar chansen att kunna rädda hundens liv. Vänta därför inte med att höra av er om hunden inte kan kissa.