Rasinfo

RASINFORMATION

Frankrike Sällskapshund, vakthund Grupp 9, sektion 11

Liksom alla doggar härstammar troligtvis även den franska bulldoggen från molosserhundar från den antika grekiska provinsen Epirus och från det romerska kejsardömet, vilka var förfäder till den engelska bulldoggen, samt från s. k. alanohundar (alanerna var ett medeltida nomadfolk) och från franska doggar och dvärgdoggar. Den franska bulldoggen av idag är troligtvis resultatet av olika korsningar som gjordes av entusiastiska uppfödare i Paris på 1880-talet. Vid denna tid hölls den franska bulldoggen främst av dem som skötte ruljangsen i Hallarna. Rasen charmade överklassen och artistvärlden med sitt egenartade utseende och sätt och kom snabbt att bli populär. Den första rasklubben bildades år 1880 i Paris. Den första franska bulldoggen registrerades 1885 och den första rasstandarden fastställdes 1898, samma år som den franska kennelklubben erkände rasen fransk bulldogg. Rasen ställdes ut fr o m 1887. Standarden modifierades 1931-32 samt 1948, den omformulerades 1986 av H.F. Reant och R. Triquet (publicerad av FCI 1987) samt därefter än en gång 1994 av den franska bulldoggklubbens styrelse i samarbete med R. Triquet. Helhetsintrycket är typiskt för en dvärgdogg. Den franska bulldoggen skall vara liten men kraftigt byggd i förhållande till sin storlek. Den skall vara kompakt med samlade proportioner. Den skall vara korthårig, ansiktet skall vara kort och trubbigt, öronen skall vara upprättstående och svansen skall vara medfött kort. Den franska bulldoggen skall ge intryck av att vara aktiv och intelligent. Den skall vara välmusklad, ha en kompakt kroppsbyggnad och en kraftig benstomme. Rasen skall vara sällskaplig, glad, lekfull, sportig och vaken. Den är speciellt tillgiven mot sina ägare och mot barn. Standard för FRANSK BULLDOGG Huvudet skall vara mycket kraftigt, brett och kvadratiskt.

Huden på huvudet bildar nästan symmetriska rynkor. Den franska bulldoggens huvud karaktäriseras av att käk-nos-partiet är mycket kort, samtidigt som skallpartiet har en bredd som kompenserar vad det har förlorat i längd. Skallen skall vara mycket bred, med nästan flat hjässa och kraftigt välvd panna. Ögonbrynsbågarna skall vara markerade samt skilda åt av en, särskilt vid ögonen, väl utvecklad fåra, som inte får fortsätta upp i pannan. Stopet skall vara kraftigt markerat. Nostryffeln skall vara bred, mycket kort och uppåtsvängd, med väl öppna och jämnstora näsborrar. Näsborrarnas riktning samt den uppåtsvängda nostryffeln måste ändå tillåta en normal andning genom nosen. Nospartiet skall vara mycket kort. Det skall vara brett med samlade symmetriska veck, som fortsätter ner på överläpparna. (Nospartiets längd skall vara ungefär 1/6 av huvudets totala längd.) Läpparna skall vara tjocka, en aning lösa och svarta. Underläppen skall framtill möta överläppen så att tänderna och tungan fullständigt döljs. Från sidan sett skall överläppen bilda en nedåt avrundad linje och helt täcka underläppen, men inte så att den kommer att hänga nedanför underkäkslinjen. Tungan får aldrig vara synlig. Käkarna skall vara breda, fyrkantiga och kraftiga. Underkäken skall bilda en bred, uppåtsvängd kurva mot överkäken. När munnen är sluten mildras den framskjutande underkäken (underbettet) av överkäkens bågformade ben. Denna bågform är nödvändig för att undvika en alltför framskjuten underkäke. Underkäkens incisiver får under inga förhållanden vara belägna innanför överkäkens incisiver. De nedre incisiverna skall vara bågformigt placerade i käken. Käkarna får varken vara sneda (i sidled) eller skeva. Incisivtandradens bågform behöver inte vara helt exakt. Huvudsaken är att över- och underläppen förenas så att de täcker tänderna helt. Kindmuskulaturen skall vara väganska långt från nostryffeln och framför allt långt ifrån öronen. Ögonen skall vara mörka, tämligen stora, runda och lätt framträ- dande. När blicken riktas rakt fram får inget spår av vitt synas. Ögonlocksränderna skall vara svarta.l utvecklad men inte bullig. Ögonen skall ha ett alert uttryck. De skall vara placerade lågt ganska långt från nostryffeln och framför allt långt ifrån öronen. Ögonen skall vara mörka, tämligen stora, runda och lätt framträ- dande. När blicken riktas rakt fram får inget spår av vitt synas. Ögonlocksränderna skall vara svarta.

Öronen skall vara medelstora och breda vid basen med avrundade spetsar (fladdermusöron). De skall vara högt men inte alltför tätt placerade och burna upprätt. Öronen skall vara framåtriktade. Huden på öronen skall vara tunn och mjuk. Halsen skall vara kort, lätt välvd och utan överflödigt halsskinn. Överlinjen skall vara gradvis uppåtstigande .Den skall nå sin högsta punkt över ländpartiet, varefter den skall slutta brant mot svansen. Denna form, som är mycket önskvärd, medför ett kort ländparti. Ryggen skall vara bred och muskulös. Ländpartiet skall vara kort och brett. Korset skall vara sluttande. Bröstkorgen skall vara cylindrisk och djup. Revbenen skall vara tunnformigt rundade. Bringan skall vara mycket bred. Buk och flanker skall vara uppdragna utan att vara vinthundslika. Svansen skall vara kort, lågt ansatt och skall bäras tätt mot bakdelen. Den skall vara tjock vid roten och skall vara skruvad eller med medfödd svansknyck samt skall smalna av mot spetsen. Även i rörelse skall svansen bäras under rygglinjen. Tillåtet, men inte önskvärt, är en relativt lång, skruvad och avsmalnande svans (som dock inte får nå nedanför hasleden). Frambenen skall vara parallella sedda såväl från sidan som framifrån. Skulderpartiet skall vara kort och kraftigt med fast och väl framträdande muskulatur. Överarmen skall vara kort. Armbågarna skall sluta väl an mot kroppen. Öron Hals: Kropp: Överlinje Rygg Ländparti Kors Bröstkorg Revben Bringa Underlinje Svans Extremiteter: Framställ: Skulderblad Överarm Armbåge Underarmarna skall vara korta, stå väl åtskilda samtt vara raka och muskulösa. Handloven skall vara fast och kort. Mellanhanden skall vara fast och kort. Framtassarna skall vara runda, små, typ s.k. kattfot. De skall stå stadigt på marken och vara lätt utåtvridna. Tårna skall vara mycket kompakta med korta, kraftiga och väl särade klor. Trampdynorna skall vara hårda, tjocka och svarta. Hos tigrerade hundar bör klorna vara svarta. Hos skäckar och hos fawnfärgade hundar föredras mörka klor, men ljusa klor är tillåtet. Bakbenen skall vara kraftiga och muskulösa och något längre än frambenen, vilket gör att länden kommer att ligga högre än manken. Benen skall vara parallella sedda såväl från sidan som bakifrån. Låren skall vara muskulösa och fasta, men inte alltför rundade. Hasleden skall vara tämligen lågt ansatt. Den skall inte vara alltför vinklad, men definitivt inte heller alltför rak. Has och mellanfot skall vara starka och korta. Baktassarna skall vara mycket kompakta. Rörelserna skall vara fria. Fram- och bakbenen skall röra sig parallellt med kroppens mittlinje. Pälsen skall vara kort, tätt åtliggande, mjuk och glänsande. - enhetligt fawn eller tigrerad pälsfärg, med eller utan begränsade vita fläckar - vit pälsfärg, med eller utan medelstora till stora fawnfärgade eller tigrerade fläckar. Alla nyanser av fawn är tillåtna, från ljust beige till rött. Hos vita hundar, vilka är av utmärkt kvalitet, och som har mycket mörka ögon, svart nostryffel och svarta ögonlockskanter, kan viss avpigmentering i ansiktet undantagsvis tolereras. Underarm Handlov Mellanhand Framtassar Bakställ: Lår Has Mellanfot Baktassar Rörelser: Päls: Pälsstruktur Färg Storlek/vikt: Fel: Allvarliga fel: Diskvalificerande fel: Nota bene: Testiklar: Vikten skall inte understiga 8 kg och inte överstiga 14 kg. Hos en hund i god kondition är storleken i proportion till vikten. Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse. - Hundar som har knipta näsborrar och som har överansträngd andning - Läppar som inte framtill sluter an mot varandra - Dåligt pigment på läpparna - Ljusa ögon - Alltför rikligt halsskinn - Lösa armbågar - Hasor som är för raka eller felställda framåt. - För högt buren, för lång eller onormalt kort svans - Felaktigt rörelsemönster - Små färgprickar i vit pälsfärg (s. k. ticking) - För lång päls - När incisiver syns när munnen är stängd - När tungan syns när munnen är stängd - Stela frambensrörelser - Pigmentlösa fläckar i ansiktet - Över- eller undervikt - Olikfärgade ögon - Nostryffel med annan färg än svart - Kluven läpp - Hundar hos vilka de nedre incisiverna är placerade innanför de övre incisiverna - Hundar hos vilka hörntänderna är ständigt synliga när munnen är stängd - Öron som ej bärs upprättstående - Kuperade öron, svans eller borttagna sporrar - Sporrar på bakbenen - Päls som till färgen är svart och röd, musgrå eller brun - Medfödd svanslöshet Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller extremt skygg eller om den har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet. Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

Utseende

Utseendet har den franska bulldoggen efter ”storebror” – den engelska bulldoggen. Kort tillbakalagd nos , som dock ska tillåta normal andning. Ögonen mörka, ganska stora, runda och en aning utstående, livligt uttryck. Käkmuskulaturen är imponerande. Öron av fladdermustyp. Lätt underbett. Det karaktäristiska huvudet är inte färdigutvecklat förrän vid 2-3 års ålder. Kort, kraftig kropp, bred vid skuldrorna, avsmalnande mot länden. Ryggen välvd efter manken och högst över ländpartiet. Frambenen är raka, bakbenen är kraftiga och något längre. Mycket kort svans , oftast skruvad. Kort, mjuk, tätt åtliggande och glänsande päls.

Färgen är tigrerat rödgul, vit och skäck, vit med tigrerade fläckar eller fawn. Brindle (tigrering), fawn eller skäck. Brindle skall vara rödgult med svarta, tydliga och jämnt fördelade strimmor; mindre vita tecken är tillåtna. Skäck skall var vitt med eller utan brindle eller fawn fläckar, som inte får vara alltför omfångsrika. Svart pigment skall finna spå ögonlockskanterna och på nostryffeln. Helsvart, svart med tanteckning, musgrått eller leverbrunt utesluter från pris på utställning.

Fransk bulldogg är en liten, kraftig och kompakt hund, livlig och rörlig. Den skall ge intryck av beslutsamhet, styrka och energi. Den skall väga mellan 8 och 14 kg.

Temperament och lynne

Den franska bulldoggen är aldrig någon ”mittemellanhund”. Odrägligt lat eller sprakande livlig, ättiksur eller uppspelt, oberörd av allt eller vaksam mot den minsta vindpust. Den är en livlig, mycket älskvärd och intelligent hundras. Charmig, orädd och lekfull, den kallas ibland för rashundarnas clown. Stadig, lugn, humoristisk, livlig och synnerligen välvillig. Den är känd för sin vighet och passion för jonglering med t ex bollar.

Någon har sagt att man äger inte en fransk bulldogg, utan man ägs av den. Den franska bulldoggen anpassar sig dock lätt till familjens rutiner. En naturintresserad familj har en fin följeslagare i svampskogen, likaväl som kvarterspromeneraren har en nöjd koppelhund. Den franska bulldogen fungerar utmärkt som sällskapshund.

Mot andra hundar är den oftast vänlig, men den har potential till att slåss, så ägaren bör hålla den undan från slagsmål. Den kan också vara okuvligt envis.

Övrigt

Precis som andra hundraser, mår den franska bulldoggen bra av mänsklig närhet, regelbundna promenader och mental stimulans. Den har en mindre bra signalbarhet och en relativt liten aktionsradie.

Den här artikeln är hämtad från http://sv.wikipedia.org/wiki/Fransk_bulldogg
 

Frankrike-Mankhöjd ca 30 cm, vikt 8-14 kg-Normal livslängd ca 10-14 år.

BAKGRUND

Fransk bulldogg härstammar troligen från dvärgvarianter av den engelska bulldoggen och den spanska doggen som var typmässigt lika varandra. Ibland såldes dessa dvärgvarianter som kuriosa, eftersom dom inte dög till tjurhetsning. Några av de miniatyrerna hamnade i Paris, där man kunde se två olika varianter.

En typ med rosenöron likt den engelska bulldoggen och en typ med fladdermusöron likt chindradoggen-en utdöd dvärgdogg som man funnit vid arkeologiska utgrävningar i Peru. Den franska miniatyrdoggen blev  snabbt populär i Frankrike under senare delen av 1800-talet och det sägs att några av de första uppfödaren  var hästdroskornas kuskar, som sålde valparna för att få extrainkomster.Den första så kallade "frallan" registrerades i Sverige 1913.

RASTYPISKT

Denna hundvärldens clown är verkligen en glad hund.Den kallas inte bara clown pga sitt utseende, utan även för sitt glada humör. En FB är full av upptåg och pigg på det mesta. Den är oöm och tuff och passar den sportiga familjen bättre än den som bara önskar gå runt kvarteret, även om den tillfälligtvis kan finna sig i detta.

Trots sin behändiga format är den i handen en,stor hund med tyngd och kraft. Den kan vara nog så envis och tjurig.

Det brukar sägas att  man inte äger en FB, utan "den äger dig". Man kan ialla fall vara säker på att den älskar en precis som man är.En sportig familj har en fin följeslagare i svampskogen, likaväl som kvarterspromeneraren har en nöjd koppelhund.

Heta sommardagar vill (skall) den franska bulldoggen motioneras sparsamt. Han föredrar då att bara ligga och lata sig i solen en stund, (för att sedan släntra in i skuggan får en välbehövlig svalka.Det är ingen kennelhund vi talar om utan en typisk familjehund, som helst vill vara medelpunkten.

Det ar en mycket klok och lättlärd hund, som gärna "showar" lite extra när han har publik. Han kan dock vara ganska så envis nar andan faller på. En fransk bulldogg är trots sin litenhet ett riktigt kraftpaket, och utan tvekan en "stor" hund i ett praktiskt litet format Rasrelaterade problem är luftvägs- och hudproblem samt ryggproblematik. Däremot kan valpningen vara mer komplicerad an normalt, och det är inte ovanligt med kejsarsnitt Fransk Bulldogg Klubb arbetar aktivt for att de självvalpande tikarna skall öka i antal. Karakteristiskt for en fransk bulldoggs utseende är det kvadratiska, tunga huvudet med rättuppstående s k fladdermusöron, och de mörka runda ögonen. Vidare den korta kraftiga kroppen med en medfödd kort svans.

Svansen är alltså inte kuperad, som en del tror. När man har sett en fransk bulldogg djupt in i de mörka ögonen så är man definitivt fast.

Det finns tre godkända färger. Vanligast är den mörkt tigrerat med vita tecken. Dessutom finns gul med eller utan svart mask samt "skäck", dvs där det vita väger över hundens tigrerade eller gula grundfärg. Även helt vitt är godkänt.

Rasrelaterade problem är luftvägs- och hudproblem samt ryggproblematik. Däremot kan valpningen vara mer komplicerad an normalt, och det är inte ovanligt med kejsarsnitt Fransk Bulldogg Klubb arbetar aktivt för att de självvalpande tikarna skall öka i antal.

BEHOV

FB vill vara medelpunkten i familjen och brukar se till att bli det. Den älskar att visa upp sig och showa. Trots sin kvadratiska och breda kropp är den vig och rörlig. Långa härliga skogspromenader med familjen är det bästa för en FB. Däremot ska man vara försiktig med fysiska aktiviteter när det är riktigt varmt, eftersom trubbnosiga hundar har trånga luftvägar. Då ska den kunna ligga och lata sig i skuggan och motioneras mycket sparsamt. Frallan vill gärna ha en utkiksplats i ett fönster där den kan se vad som händer.

Frallor kallas även "Fönstertittarhundar" Den gillar inte att vara ensam.

UPPFOSTRAN OCH AKTIVITETER

FB är lättfostrad och följsam. Trots sin lilla storlek  så blir det en tung och stark hund (låg tyngdpunkt) och den behöver tidigt lära sig koppelvana. Envisheten gör att man måste vara tydlig och konsekvent vid inlärning annars gör frallan som den vill. Aktiviteter som passar en FB kan exp vara freestyle, agility och lydnad liksom spår och sök, även om den kan nöja sig med långa skogspromenader (inte när det är varmt).

PÄLSVÅRD

Pälsen är lättskött, men fäller två gånger per år, då man bör borsta igenom den ordentligt.

Annars räcker det med att torka av med en fuktig trasa ibland. Hudvecken bör torkas ur ett par gånger i veckan.

HÄLSA

Hudallergier kan förekomma. Även diskbråck förekommer ibland. Luftvägsproblem -som spy är oxså förekommande vid upphetsning.

En FB är en lättskött glädjespridare och vill gärna vara medelpunkten.

En kraftfull dogg i dvärgformat somär känd för att vara fönstertittare.

Trots det lilla formatet är det en hund med tyngd och kraft.

FB leker helst och bäst med rasfränder.

Fransk bulldogg föds med ingen svans eller (liten svans som är att föredra). Denna glada fransman har större hjärta än kropp och ger upphov till många underbara skratt. En härlig kärleksfull familjehund.

Färgen är; Brindle, fawn, skäck samt citronskäck. (Blå=Grå) är inte tillåtet i Sverige.

GRISÖRON NEJ!!!!

Har hört allt för många gånger att Grisöron fastnat i halsen på frallor-dom är så glupska-så den sista biten ofta fastnar i halsen påd om och det kan bli allvarliga följder av detta-även råhundsben. Ska ni ge Er fralla något så ge;Märgben fryst eller tjurmuskel.Tips När märgbenet är tomt på märg-frys in färskfoder och vips så har ni ett nytt-

 

SOMMARFEST FÖR EN VARM FRALLA

Frys in köttbullar eller fryst färskfoder i plastskål och ge hunden då det är varmt ute så svalkar dom sig och har roligt en stund.

BAD

När ni vistas vid vatten med en Fralla-sätt på den flytväst-Några frallor har faktiskt drunknat!!

MAT

Den bästa maten tycker jag är Färskfoder--finns även andra-Vom och hundmat, Mush -Bravo -Prima mm.Ska ni ge torrfoder-rekommenderar jag Standard Normal, eller Taste Of The Wild (Lax & sötpotatis)- Har fått rekommendationer av en foderspecialist att man ska ge sin hund mat 3 gånger om dagen-för att den ska ta upp näringen på bästa sätt-Det blir för lång tid annars om man ger hunden mat ca 16-17 tiden och sen på morgonen-det är bättre att dela upp på 3 gånger och ge senare på kvällen.

SCHAMPO

Bada hunden i tjärshampo så undviker du även fästingar på hunden. Inte för ofta får man bada i tjärshampo. Men någon gång på sommaren kan man göra det. Man kan även bada hunden i såpa-men glöm inte att skölja ordentligt. När ni tror ni har sköljt ordentligt-skölj en gång till.

TILLSKOTT

Morotspellets från Mera Dog. Ett bra tillskott är Verm-X samt Allergy-X ( jag är återförsäljare )Alger från Algbörje-det stärker immunförsvaret. Även Standart Benmjöl är bra.Tips att ge hunden;Ekologisk kokosolja en halv tsk om dagen-Kolloidalt silver-är toppen även Aloe vera gel från FLP.

BUR

Att träna sin hund att vara i bur är jättebra. Lägg in en godis (märgben) eller leksak i buren och låt hunden gå in-stäng inte dörren!!! Låt det bli en trygghet för valpen att gå in i sitt kryp in-(Täck gärna buren med filt så bara kortsidan är fri där den går in) Jättebra att träna sin hund att vara i bur bl a för utställningen eller i bil.

Det är inte meningen att hunden ska vara instängd i buren en längre tid.

HANTERA VALPEN

Vänj valpen att stå på ett bord-det är bra för ev framtida utställningar där man får ställa upp hunden på ett utställningsbord framför domaren.

Börja med att hantera valpen och  kolla i öron-torka runt ögon, klippa klor mm mm.

När du ska klippa klorna-börja med att ta upp den i famnen & lägg den i ditt knä - ta och känn på tassarna-några gånger-sen kan du klippa en klo- och vartefter så klipper du alla.

FÖRMÄNSKLIGA INTE HUNDEN

Gå inte o bär på valpen/hunden!!!! Låt den gå själv. Hjälp den inte hela tiden om den stöter på problem-Dom är till för att lösas. Du får en hund med sjävförtroende och som klarar uppgifter själv i livet.

En Fransk Bulldog bör man inte hetsa upp med kamplekar om man märker att den får för stor kamplust- Ska man avbryta ett ej godtagbart beteende på en fralla är det bättre att avleda med något istället-som en leksak-godis etc-man ska inte avleda med att bli arg på den för då blir det bara ännu mera taggad.

Många FB tränar Viltspår-Agility mm-dom älskar att få vara med i blickpunkten och göra något roligt. Att göra ett MH test med din fralla är ett tips- Många Frallor går igenom testet med bravur.