Dräktighetstid

I medeltal är en tik dräktig 63 dygn räknat från parning med en variation på 56-72 dagar. Variationen beror på flera saker men viktigaste faktorn är när tiken haft ägglossning. Räknat från ägglossningen så går de flesta tikar dräktiga 63 dygn +/- någon dag.

Tecken på dräktighet:

  • Viss vulvasvullnad kvarstår efter löpet
  • Tiken är illamående i vecka 3 och/eller 5
  • En lindrig blödning från vulva under vecka tre i graviditeten är normalt.
  • Rodnad av spenarna från vecka 4
  • Spen och juverförstoring från vecka 5
  • Bukförstoring från vecka 5
  • Klar, seg flytning från 4-5 veckan
  • Fosterrörelser från vecka 7

Dräktighetsdiagnos kan ställas på flera olika sätt men vanligast idag är att man gör ett ultraljud ca 28 dagar efter parning. Nackdelen är att en enstaka valp kan missas men fördelen är att man kan se att valparna lever och att allt verkar normalt med livmodern. Det är dock svårt att räkna valpar med ultraljud.  Man ser bara en liten del av buken åt gången och det är lätt hänt att man räknar samma valp flera gånger eller missar en annan. Vill man räkna valpar är det bättre att ta en röntgenbild någon gång efter dag 43. Då har valparnas skelett börjat bli så förkalkat att det ses på röntgen.

Med lite träning kan man lära sig att känna fosterblåsorna i buken från vecka 3.

Det finns även blodprov som kan användas men det visar bara om tiken blivit dräktig men talar inte om hur valparna mår. Valparna kan tom ha dött men provet kommer fortfarande att vara positivt.

Kullstorleken påverkas inte av hanhunden utan av hur många ägg som tiken producerat under löpet samt hur många befruktade ägg som överlever och utvecklas till valpar.

Unga tikar har i regel lite mindre kullar och sedan ökar kullstorleken fram till ca 4 års ålder varefter den åter minskar. Detta är statistik för tik-populationen i stort. Den enskilda tiken kan givetvis avvika totalt från detta.

Alla ägg som befruktas blir inte valpar. Många ägg dör under den första tiden i livmodern och fram till ungefär dag 45 i dräktigheten kan livmodern resorbera (lösa upp) de döda fostren. Dör fostren efter dag 45 så föds de antingen fram i samband med förlossningen eller så aborteras de. Det händer att enstaka valpar resorberas men att tiken föder fram de andra valparna normalt.

Känsligaste tiden i dräktigheten är dag 13-30. Fostren utvecklas då i en rasande takt och är extra känsliga för störningar som tex mediciner eller infektioner.

Inavel anses vara en bidragande orsak till att kullarna blir mindre.

Tikens skötsel

 

Man ska avmaska tiken före parningen, men om det inte blivit gjort, ska hon avmaskas tre veckor efter parningen. Både för tikens och valparnas hälsa är det viktigt att hon är fri från både inre och yttre parasiter. Om man inte avmaskat tiken vare sig före parningen eller efter tre veckor, får man vänta tills valparna är födda. Veterinären kan upplysa om bästa tidpunkten för att avmaska tiken, eftersom man måste vara försiktig, då avmaskningsmedlet kan påverka valparna genom modersmjölken. Det är av stor betydelse att tiken förblir i bästa hälsa under dräktigheten.

Utfodring av tiken

Man får knappast starka och friska valpar från en tik, som inte själv är riktigt utfodrad samt frisk och i god kondition under dräktigheten. Under första dräktighetsmånaden behöver man inte ändra tikens fodervanor, om hon får en riktig och välbalanserad utfodring med alla näringsämnen tillförda i rätt mängd. Om man inte redan ger tiken äggulor, kan man börja med det nu. En liten tik kan få två gulor i veckan, och en stor tik två gulor per dag. Det är stor skillnad mellan olika tikar när det gäller aptiten under dräktigheten. Vissa får stor matlust andra inte. Förutsatt att tiken inte är för tjock, kan hon få äta så mycket hon vill inom vissa gränser. Det är inte mängden foder som är avgörande, utan kvaliteten. Tiken behöver nu större mängd protein, eftersom det bygger upp kroppen. Hon bör få bland annat kött, fisk, mjölk och ägg, om hon står på en hemblandad foderstat. Det är bara foder med högt proteininnerhåll som ska ökas på, däremot inte mjölmat och andra kolhydrater.

   Från fjärde dräktighetsveckan ska utfodringen successivt ökas. Under högdräktigheten och digivningen behöver tiken två till tre gånger så mycket protein, kalk och vitaminer som då hon inte är dräktig. Det är närmast en fråga om personlig smak och vad tiken tidigare är van vid, om man ska ge henne färdigt hundfoder eller hemmablandat. De färdiga fodren innerhåller som regel mineraler, spårämnen och vitaminer, något som även under vanliga förhållanden ska tillsättas hemmablandningar. Det gäller att ta reda på tikens sannolika behov av dessa ämnen för att veta om det använda fodret fyller alla krav på ett avelsfoder. Bland färdigfodren finns också sådana som är avsedda just som avelsfoder och innerhåller alla de ämnen tiken nu behöver i rätta proportioner och mängder. När tiken blir tjockare, behöver hon få sin föda uppdelad på flera mål. Man kan ge tre mål till att börja med, och senare fyra mål om hon verka få en mycket stor kull. Får hon mjölk är det bäst att ge henne den på morgonen, då behöver hon inte urinera under natten. Ge inte tiken för blöt mat, annars kommer hon att få besvär med tandstensbeläggning. Morötter, grova hundkex och stora rörben – om hon tål vid att äta ben – ger tuggmotion som motverkar uppkomst av tandsten. Från och med första dräktighetsdagen ska hon få dricka så mycket vatten hon vill. Detta för att hennes kropp måste bilda fostervätskan, som sedan kommer att finnas i vattenblåsorna som skyddar valparna.

 Motion

Den dräktiga tiken bör få sin vanliga motion tills hon börjar bli tung i kroppen, då man börjar trappa ner motionen så att hon inte blir ansträngd. Om tiken är van vid ett par timmars daglig motion utomhus varje dag, ska hon får fortsätta med det för att hålla sig frisk och i god kondition. Det är betydelsefullt att hon håller sina muskler starka så att hon vid valpningen har tillräcklig styrka att föda fram valparna. Man får aldrig behandla en dräktig tik som invalid, men när hon börja bli tjock och otymplig bör motionen efter hand minskas.